Tag Archives: klassiker

Wallenbergare

9 Apr

20120409-180534.jpg

Vi lagade den gamla husmanklassikern Wallenbergare härom kvällen. Det var faktiskt första gången jag vågade mig på det och resultatet blev väl… Ja, någon sorts resultat blev det ju.

Wallenbergare görs med kalvfärs som helst ska malas extra fin. Om inte butiken kan göra det åt dig, så är det alltså bara att plocka fram köttkvarnen. Eller låta den vara som den är. Det gjorde jag.

Smeten ska sedan beredas med ägg och grädde och en av svårigheterna är att den ska vara rätt så lös. Svårt att forma biffar således. Innan biffarna stels så ska de vändas i finmalet ströbröd. I och med att smeten är så lös, så kan det vara enklast att fylla en tallrik med ströbröd, försiktigt lägga biffarna en och en på tallriken och sedan hälla mer ströbröd över dem. Då slipper du själva vända-momentet.

Stekningen till sist. En wallenbergare ska vara ljus i stekytan. Smöret får alltså inte bli för varmt. Stek hellre längre tid på lägre värme. Själva stekningen gick sådär för mig. Biffen fick fin konsistens, men blev för mörk i ytan. Smakade mums gjorde det ändå, tack och lov.

Servera wallenbergare med ett gott, lent potatismos, skirat smör, gröna ärtor och rårörda lingon.

Wallenbergare
Receptet tackar jag Werner Vögeli för. Har dock gjort nån liten ändring.

400 g kalvfärs
4 st äggulor
4 dl vispgrädde
1.5 tsk salt
1 krm vitpeppar
Ströbröd
Smör till stekning

Potatismos, gröna ärtor, skirat smör och rårörda lingon.

Klassiker 5: Varma mackor

2 Mar

Sista klassikerna är inte bara klassiskt, den känns lite extra nostalgiskt retro också. Varma mackor, fredagsmys på åttiotalet.

Och ska det va, så ska det va. Mina varma mackor hade alla de klassiska beståndsdelarna – formfranska (ingen surdegsbulle här inte), skinka, ananas, curry, skivad tomat, svampstuvning och ost. Inte allt på en samma macka förstås. Och glöm för all del inte att ha Bregott eller liknande på brödet före själva pålägget. Det ger brödet det rätta krispet.

Jag gjorde två varianter. Rökt skinka och svampstuvning på den ena och rökt skinka, ananas, skivad tomat och curry på den andra. Och massor med ost förstås – Morfars bännvinsost från Falbygdens ost. Man är väl lokalpatriot.

Mums, är allt jag har att säga.

Klassiker 4: Torskpanetter med kall sås

28 Feb

Som jag skrev i inlägget om min senaste klassiker; nu är det dags för en klassiker från skolmatsalen – torskpanetter med potatismos och kall sås.

Det finns absolut inget som är spektakulärt med denna rätt. Det är en bit halvfabrikatfisk, lite mos och en syrlig dillsås. Men ändå. Det är förbannat gott och när jag lagar det hemma ser jag så klart till att moset är perfekt lent och smörigt, att fisken är krispig och att såsens proportioner är de rätta. För låt oss genast erkänna en av storheterna med dagens klassiker – det krävs inte särskilt mycket matlagning. Fisken tillagas i ugnen, jag brukar köpa Findus sprödbakade torskfiléer, potatismos kan vilken unge som helst åstadkomma. Hemligheten ligger i såsen.

När jag gick i skolan älskade jag torskpanetter. Men jag vägrade äta den kalla såsen som serverades till. Blä, liksom. Många år senare när jag själv arbetade som husmor för ett sommarkollo fick jag lära mig att göra kall fisksås av en kockkollega. Och då vågade jag även prova själv. Och satan vad god den är. Och usch, vad bitter jag genast blev över att inte ha ätit en så fantastiskt god sås när jag hade chansen i skolmatsalen var och varannan vecka. Och oj, vad jag gärna lagar den hemma nu. I synnerhet nu när jag kan den hemliga ingrediensen…

Så det blir dagens recept, för det andra fixar ni ju ändå.

Kall fisksås a’la skolmatsal

2 delar gräddfil
1 del majonnäs
Finhackad dill
Lite salt
Spad av smörgåsgurka

Ja, mer än så är det inte. Bara att röra ihop (fast på bilden har jag faktiskt inte rört ännu, jag gjorde såsen direkt på tallriken istället för i skål). Och det är en splash av gurkspad som gör hela skillnaden. Notera dock att det ska vara smörgåsgurka, inte ättiksgurka eller saltgurka.

En klassiker kvar nu. Den dröjer ytterligare någon dag tyvärr, jag vet att jag lovade ett inlägg om dagen under förra veckan. Tiden sprang i från mig.

Klassiker 3: Kyckling i currysås – dagen efter

23 Feb

Om kyckling MED currysås är ”oj, oj, oj!”. Så är kyckling I currysås en hel änglakör med pukor och trumpeter.

Dagen efter att min familj åt den lergrytstillagade kycklingen så väntade nämligen något ännu bättre. Under förutsättning att det blev mat kvar vill säga. Dagen efter serverades kyckling i currysås. Slafsigare, saftigare och godare.

När kycklingen svalnat lagom mycket plockar man helt enkelt av allt överblivet kött och river det till små, trådiga bitar. Kycklingen läggs i den överblivna såsen (gör mycket sås!!) och värms under omrörning. Serveras med ris. Klart.

Världens bästa dagen efter kvällen före. Och ändå förtjänar det inte ens en bild. Men det förtjänar en egen dag i klassikerveckan!

I morgon: En klassiker från skolmatsalen.

Klasssiker 2: Kyckling med currysås

22 Feb

För att citera Björn Ranelid ”Oj, oj oj!”.

Kyckling med currysås är en av de riktiga klassikerna i min bok. Det var (och är fortfarande) en av mina absoluta favoriträtter när jag växte upp och jag brukade önska det som middag på min födelsedag. Mina föräldrar ställde så klart alltid upp. När jag så småningom flyttade hemifrån fick rätten följa med. I början lagade jag den på ungefär samma sätt som de, men numer lagar jag rätten med några justeringar.

Den klassiska kycklingen tillagades i lergryta. Tänk bara förväntan när jag som barn såg att lergrytan låg dränkt i diskhon inför den stundande tillagningen. Tyvärr innebar det ibland att det stod köttfärslimpa på menyn. Inte dumt det heller, men inte vad jag suktade efter.

Jag fick med mig en lergryta när jag flyttade hemifrån och använde den i början. Så småningom byttes lergrytan ut mot en glasform med lock, utan att kycklingen blev sämre. Dubbel vinst med andra ord – frigjort utrymme i köksskåpet och samma goda rätt. Numer är det svårt att få tag på små hela kycklingar som passar min glasform, locket måste nämligen kunna  ligga på ordentligt. Så just denna pippi är tillagad i en emaljerad gjutjärnsgryta med lock. Fortfarande i ugnen såklart. Det var alltså den första justeringen, det kommer ett par till senare.

Ugnstillagad kyckling med curry

1 hel färsk eller tinad fryst kyckling (om den är fryst, glöm inte att ta ut påsen med inkråmet om en sådan finns)
Salt
Vitpeppar
Paprikapulver
Curry
Smör

Längre än så är inte ingredienslistan. Sätt ugnen på 175 grader. Krydda kycklingen runt om med alla kryddorna och försök att klappa fast dem så gott det går i skinnet. Lägg kycklingen i lergrytan/glasformen/den ugnsfasta grytan med bröstsidan nedåt. Klicka lite smör på toppen. Lägg på locken och stek kycklingen till en innertemperatur av ca 85 grader. Mät med en termometer vid lårleden samt vid bröstbenet.

Currysåsen är nästa magiska beståndsdel i denna rätt. Mammas/pappas currysås kan jag äta med sked, som soppa. Himmel vad smaskigt det är. Även gällande såsen så brukade jag försöka laga enligt deras recept. Då redde jag såsen med mjölk-/mjölredning och kryddade med lite extra curry. Det gav såsen en ganska ljust gul färg. Numer så kryddar jag ofta med lite extra paprikapulver också, vilket ger såsen mer orange curryton. Istället för mjöl och mjölk brukar jag späda såsen med matlagningsgrädde samt lite creme fraiche eller gräddfil och sedan reda med maizena. Ja, så lat är jag, jag använder maizenaredning.

Och den magiska ingrediensen? En nypa socker. Blir helt annorlunda. Kombon av lite syra från gräddfilen och den lilla tonen av sötma från sockret tar såsen till nya höjder.

Currysås

Stekspadet från kycklingkoket
1 hönsbuljontärning
Curry och paprikapulver efter smak
En nypa socker
1 dl (matlagnings)grädde
1 dl gräddfil (eller creme fraiche)
Maizenaredning eller annan typ som man föredrar
Vatten att späda med

Här visar sig genast en annan fördel med att tillaga kycklingen i gryta. I vanliga fall brukar jag medelst olika grytlappar försöka hälla av stekspadet från formen ner i en kastrull. Denna gång kunde jag på ett mycket enklare sätt lyfta ur kycklingen och låta spadet vara kvar. Håll kycklingen varm i ugnen, sänk värmen och slå folie kring.

Lös upp buljongtärningen i stekspadet. Slå i mjölkprodukterna och smaka av. Krydda med extra kryddor och sockret. Salta och peppra vid behov. Späd med vatten eller grädde om det blir för lite sås. Red av såsen. Om du använder mjölredning så måste såsen koka någon minut, då försvinner mjölsmaken. Klart.

Servera med ris och grönsaker.

Klassiker 1: Spenatsoppa

21 Feb

20120221-182412.jpg

Spenatsoppa med ägghalvor och prinskorv. Kom inte och säg att du aldrig fick det till middag. Min familj åt ofta spenat, ibland stuvad som tillbehör till fisk och ibland som soppa.

Själv lagar jag spenatsoppa lite då och då och självklart serveras den med de klassiska tillbehören. Nämnde jag att det dessutom är klart på ett tjillevipp?

Spenatsoppa
Frusen hackad spenat, cirka fem ”puckar” per portion
Lite vatten
Buljongtärning, så att det matchar mängden vatten
Grädde eller creme fraîche
Vitpeppar
Kumminfrön

Koka upp lite vatten och lös upp buljongtärningen. Häll i de frusna spenatpuckarna och låt dem tina. Peppra lite och krydda med krossade kumminfrön. När spenaten tinat, slå på grädde eller creme fraîche och rör det slätt. Späd med lite vatten om det blir för tjockt. Koka upp. Klart!

Servera med ägghalvor och stekta prinskorvar.

Klassisk vecka

21 Feb

Ok, då kör vi.

En lång frånvaro från bloggen kräver sin tribut. Därför bjuder jag på en temavecka: Klassisk vecka.

Varje dag denna vecka (vardagar) ska jag laga och blogga om riktiga middagsklassiker. Och då menar jag inte typisk husmanskost, utan mat som jag åt som barn. Mammas mat helt enkelt, fast på mitt vis.

Mina klassiker. Häng med!

%d bloggare gillar detta: