Tag Archives: ironi

Ironi, eller?

18 Aug

Alltså det här med att vara ironisk. Är någon fortfarande ironisk, eller är det något som kompletta idioter ägnar sig åt? Jag vill gärna veta.

Uppvuxen under 90-talet och tidiga 00-talet är det svårt att vara opåverkad av den ironiska generationens genomslagskraft på tv, i radio och i tidningar. Jag tror (tyvärr?) att jag blev så påverkad att jag helt enkelt blev ironisk. Det är inte något jag är, det är en del av mig. Typ.

Som det här med att blogga.

Vem fan döper en blogg till Smultronhjärtan och sötlakrits? Och menar denna någon allvar med namnet? Nej, det var såklart ett utslag av min ironiska ådra. En dag kändes allt så grått. Livet, universum och allting. Men i de populära bloggarna på stan så frodades drömmen om mode, surdeg, pyssel, livet på landet, gastronomiska underverk och så vidare.

Det verkar så underbart att vara så driftig, brukade jag tänka. Det verkar så rosenrött och pastelligt och härligt. Livet i bloggform. Men det är ju intge något för mig, tänkte jag vidare. Gamla tråkiga jag. Surdeg har inte samma betydelse i mitt hem, som i resten av Sofo (supposedly).

Någonstans i den vevan tändes idén om att lansera mitt pastellfärgade inre jag i den digitala sfären. Motljus, bakverk och fotofilter. Närbilder på persikor i solnedgång. En bloggdesign som för tankarna till prinsessor och engelsk lantromantik, men ändå lite quirky med en kraschad muffin. Så genomtänkt. Och så ironiskt menat. För det är verkligen inte jag. Men jag fnissar ganska ofta när jag skriver.

För det är väl ändå rätt kul. En trött gammal statstjänsteman, med absolut intet och noll av glitter eller glamour i livet, framställd i ett rosa skimmer. Ett sätt att måla hela världen, lilla mamma. De berömda och välsminkade russinen i kakan kan få vem som helst att som en mer spännande person. Eller ja, det får mig att framstå som en mer spännande person. Jaha, säger du nu, för vilken blogg är inte tillrättalagd och redigerad?? Nänä, men för mig var det ju hela poängen.

Men det ironiska är, att det i någon mening har funkat. Livet är faktiskt ganska pastellfärgat nu för tiden. Eller känns det mer pastelligt, eftersom jag fokuserar på det? Eller gör jag livet mer pastelligt för att kunna blogga det? Vem vet? Vem bryr sig? Det är ju inte som att jag har några läsare.

Jag gillar faktiskt den pastellfärgade bilden av mig själv. Den gör mig glad och det var ju meningen hela tiden, fast inte på sätt jag trodde.

%d bloggare gillar detta: