Tag Archives: inredning

Kött, styckning och slakthuskakel

27 Aug

skärbräda med motiv av tre styckscheman

Styckschema eller styckningsschema. Det är det vanligaste sökordet som driver nya besökare till bloggen. Det gör även att ett exakt ett år gammalt inredningsinlägg, Franskt slakteri, är ganska välbesökt. Även det något mer makabra sökordet slakthuskakel driver folk till samma inlägg.

Då skrev jag om planerna för mitt lilla kök (det är verkligen inte stort). Hur jag vill att känslan ska vara rejäl och rustik. Då nämns även att kaklet ligger klart att sättas upp. Vid tillfället hade det legat klart sedan påsk och sen fick det ligga nästan ett helt år till. Men, den som är uppmärksam har kanske noterat på bilder i några av de senaste inläggen att kaklet faktiskt sitter på plats nu. Och det blev jävligt snyggt och det är väldigt funktionellt och det känns precis som jag trodde. Voila!

Nu känns kanske slakthuskakel lite trött? Vi har sett det i många olika sammanhang de senaste åren, det är färdigombloggat för länge sen och om man är trendig har man troligtvis gått vidare till andra ängar. Men sanningen är jag inte är särskilt trendkänslig när det gäller inredning. På Rogers berömda och illustrativa kurva över spridning av [eg. tekniska] innovationer över tid (ja, jag har faktiskt magisterexamen i innovationsteknik) ingår jag troligen i gänget som hoppar på en trend när den otvivelaktigt redan tagit fart, sen early adopter, med andra ord. I alla fall när det gäller färg och form. Tekniska innovation är jag bra mycket senare med. Men tillbaka till spåret.

Styckscheman. Nu närmar vi oss väldigt praktiska matlagningskunskaper. Samtidigt som det är omdiskuterat om vi över huvud taget borde äta så mycket kött som vi gör (inklusive initiativ som att WOW serverar bara vegetariskt, köttfri måndag, ”närodlat” kött), så är kött trendigt. På Söders höjder där jag bor har det stoppats korv och kokats pulled pork så det väller ur öronen på folk. Och det grillas som aldrig förr i stugor i hela landet. Och så även i bloggen som det verkar.

Jag älskar kött – nöt, vilt, fågel, lamm – bring it! Jag är samtidigt kluven till min egen konsumtion. Jag borde definitivt äta mer kvalitetskött och mer vilt och mindre av processade råvaror. Och jag borde laga nya kötträtter på nya styckdelar. Men där börjar problemet. Marknaden styr vad som erbjuds i butikerna och det är långt ifrån alla som har möjlighet att besöka en köttdisk som erbjuder mer än de vanliga kotletterna, filéerna, högreven, färsen, karrén och så vidare, eller som har möjlighet att köpa sitt kött direkt från lantbrukaren/jägaren. Och när det, då och då, ramlar in en laddning med ”nya” styckdelar som vi inte är vana att hantera, så tror jag att många skräms av att inte veta hur de ska tillaga köttet. Eller ens har redskapen. Hur många har idag en gryta som är stor nog att koka en fläsklägg med ben i? Förvisso går det säkert lika bra att koka läggen i en stekpåse i ugnen, men hur vet man det? Vad gör jag med en oxsvans? Eller en oxbringa, en lammlägg, grisfötter, nötinnanlår? Eller en rådjursfilé för den delen? Det behöver verkligen inte bara vara de mer grova styckdelarna som skrämmer folk, även mer exklusiva bitar kan nog skrämma upp en och annan glad hemmakock. Jag kan rabbla recept – men vågar jag göra slag i saken?

Under min uppväxt köpte min familj då och då älg, gris eller nöt och styckade själva. Jag minns hur vi stod i garaget med ett älgben på en tillfälligt uppallad arbetsbänk och karvade ut bitar, mer eller mindre på måfå. Som jag minns det brukade jag få vara med och karva lite, åtminstone tills jag skar mig, vilket oftast hände förr än senare. Men vad gjorde vi egentligen med köttet? Jag misstänker att tre högar var större än de övriga: ska-bli-färs, ska-bli-grytbitar och ”stek”. Inget fel med det – men jag kan fundera över om vi inte missade spännande möjligheter i den där ska-bli-grytbitar-högen.

Jag brukar tänka att jag borde göra samma sak idag. Köpa en kvarts ko eller älg. Jag har dels gott om kontakter att köpa kött från, dels är det enkelt att vi exempelvis Blocket hitta erbjudanden om att köpa större partier kött. Det i sig borde inte vara något problem. Men sen – blir resultatet samma tre högar plus någon misshandlad variant av filé?  Jag vet inte.

Men nu sitter i alla fall slakthuskaklet på plats och då både mina nya tallrikar och skärbrädan är till god hjälp och inspiration har jag kanske inget att skylla på. Tallrikarna är för övrigt tillverkade av Gustavsberg på 70-talet och om den historia jag hört är sann, så är de specialtillverkade till en klubb/sammanslutning av entusiastiska grillare. För som citatet av Brillat Savarin vid tjurhuvudsmotivet säger ”On deviant cuisinier, mais on naît rôtisseur”. Det gäller nog inte för styckning.

PS: Jag tror för övrigt att det finns ännu fler tallriksmotiv i serien – om någon vet något om detta så är jag tacksam för info.

Fulsnyggt

30 Nov

Photobucket

Fulsnyggt var ordet. Jag gillar, men gillar ändå inte. Kanske är det bara färgen som inte riktigt funkar för mig – för konceptet gillar jag skarpt. Saker ska återanvändas. Kanske ett bra julkappspyssel?

Klicka på bilden för att komma till källan.

Inga kramar i Kramfors

4 Nov

Alltså inredningsdesignern missade att det var kulsprutor på tapeten?! Ok…

En så kallad ”miss”

Over and out.

Kaffets vikt för arbetet

7 Okt

Poster av Simon Ålander.

Jag kunde inte sagt det bättre själv. Just nu slinker dagens tredje kopp ner ur min mörkt kaffebruna favoritmugg. Den kommer från Högskolan i Borås, av alla ställen. Men muggen får kaffet att smaka gott, det är det som räknas.

Drömhem?

7 Okt

Mycket drömmar just nu. Hösten inbjuder till det på något vis.

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om att hemmet borde se ut som ett franskt slakteri. Jag har tänkt lite på det – jag menar nog egentligen charkuteri. Men men, jag tror att ni förstod tanken ändå.

För ett tag sedan hittade jag en länk i Maria Soxbos synnerligen trevliga blogg Husligheter till vad som helt säkert och absolut skulle kunna vara mitt drömhem. En jaktstuga från 30-talet, fylld med klassiska men själfulla möbler och enstaka färgklickar som skapar spänning för ögat. Kan jag flytta in idag? Naturligtvis har jag en plan för att härmas lite. Byt en matta, en tavla och kanske flytta runt på möblerna en aning. Jag funderar dessutom på om jag kunde måla om mitt soffbord. Soffbordet är en av mina ögonstenar, designat på 30- eller 40-talet och i alm och almrot. Men det är väldigt slitet och jag har länge funderat på hur det bäst kan räddas. Kanske är en ommålning rätta medicinen? Det är främst formen på bordet som jag gillar, så att lämna in bordet för slipning, spackling och spraymålning i någon knallig färg kanske inte vore så tokigt? Tål att tänkas på.

Utöver möbel- och färgvalen i allmänhet, gillar jag verkligen hur de använt sig av böcker. Ofta på lägenhetsvisningar, här i Stockholm, ser man inte en enda bok framme. Det gör mig bedrövad och fundersam – vad är det för tråkiga och själlösa människor som inte har böcker? Läser de inte? Aldrig någonsin? Böcker är ett måste i ett hem och jag har alldeles för många. Men jag kan inte göra mig av med en enda – nästan varenda bok jag ställt i bokhyllan betyder något för mig. En riktigt bra bok är större än sitt innehåll, de väcker minnen, drömmar (igen!), längtan och begär. Och jag blir dessutom glad när jag ser dem.

Just nu är jag extra sugen på böcker – och då i form av Josefin Hellström-Olssons fantastiska nattygsbod (sidobord) Pile of Books.

Josefin Hellström-Olsson designade bordet under sin tid som elev på Beckmans och det finns nu i produktion hos Lectus. Bordet vore perfekt som avlastningsbord vid läsfåtöljen. Påbörjade böcker, en kopp te och lite karameller ryms gott och väl ovanpå och i de små facken.

Keep dreaming!

Ce n’est pas un steak

6 Sep

Il est une langouste.

Jajamän, det är havskräftsfrossa, kräftskivans äldre och mer sofistikerade syster.

I familjen Hansson/Ridman tages då ett fat av lämpligt storlek. Fatet täcks med lämplig mängd kräftor. Till detta bjudes gott bröd, smör, stark ost och aioli.

Kräftor kräfva dessa drycker sägs det och i detta fall var drycken i fråga en kall, frisk fransos. Den var långt ifrån krävande. Mums, helt enkelt.

Franskt slakteri

26 Aug

Varje höst rycker det lite extra i tarmen. Inredningstarmen alltså. Och som vanligt är det olika varianter av mörkt och ombonat som rycker värst. Under åren har allt från English cottage och engelskt bibliotek till la Belle Epoque och orientalisk budoir känts som det rätta valet.

I år ska det vara ett franskt slakteri (även om en del bilder visar England). Och det är jag inte ensam om att tycka. Hela familjen är med på noterna. So be it!

En av F12-gruppens senaste satsningar;  Restaurang Grills nyöppnade bakficka Köttbaren sammanfattar det hela perfekt. Trä, metall, slakthuskakel och lite skit i hörnen. Rustikt är väl ett bra ord i sammanhanget. Och ganska långt från orientalisk budoir, tack och lov.

Och det bästa är att lägenheten redan har mycket på plats! Skruva lite mer så är vi där. Kaklet ligger klart att sättas på plats. Lampor och möbler har rätta stuket. En tweak här och var bara.

Tankar på det?

(Klicka på bilderna för källa)

%d bloggare gillar detta: