Tag Archives: höst

Sensommarsmaker

19 Aug

Svamppaj med Västerbottensost. Smörstek färska gula kantareller med torkade (blötlagda) trattisar från förra årets skörd. Smaksätt äggstanningen med en rejäl hög stark ost. Grädda och njut med en fräsch sallad.

Ugnsstekt kyckling med curry (länk till tidigare publicerat recept). Min klassiska födelsedagsmiddag. Jag provade att lägga i några synnerligen syrliga äpplen (Transparante blanche) i grytan och lät dem steka ihop med kycklingen. Sen mosade jag ner dem i såsen. Resultatet blev inte alls tokigt.

Fruktpaj (länk till receptet). Mördegsskal fyllt med syrliga äpplen, päron och plommon. Rikligt med kanel och kardemumma som smaksättare. Servera ljummen med vaniljsås.

I slutet av augusti känns det alltid som att sommaren bara försvinner. Pust väck, liksom. Det är något inlärt , som jag misstänker har vissa samband med ordet hösttermin. Egentligen kan nog hela september ut betraktas som sensommar, skördetid eller något liknande. Höst – så som jag egentligen föreställer mig med gyllne löv, doft av skog och hög klar luft – inträffar ju sällan före oktober. Trots det så slår sena augusti an något hos mig. Och det märks inte minst i köket.

Affärerna dignar under välfyllda frukt- och gröntdiskar. Bondens marknad ställer återigen upp sina stånd på Katarina Bangata och i skogen finns det redan gott om svamp. Och ungefär samtidigt återvänder lusten att laga mat. Efter en sommar med grill och enklare, ofta kalla rätter längtar jag efter långkok och rejält tilltagna portioner. Helgen bjöd faktiskt på en lite försmak av vad som komma skall. För om julen varar än’ till påsk, så varar nog hösten hela vägen fram till jul. Inte sant?!

Jag tänkte förresten passa på att återanvända lite gamla inlägg på temana höst och svamp under de kommande veckorna. Jag hoppas att ingen misstycker.

Annonser

Saker att göra

7 Okt

Saker att göra när det mörknar och blir kallare för varje dag som går. När solen fortfarande värmer, men inte tillräckligt. När vinden viner och gör cykelturen till jobbet nästan dubbelt så jobbig som den borde vara. Då behöver åtminstone jag följande.

1. Musik. Alltid lyssna på musik. Vad tusan gjorde jag före Spotify? Jag förstår det faktiskt inte. Nu finns ett soundtrack för varje sinnestämning, varje känsla och för varje väder. Just nu, medan jag skriver: Sonja Åkesson tolkad av svenska kvinnliga artister.

Andra höstfavoriter: Anna von Hauswolff, Antony and the Johnsons, Kristofer Åström and Hidden Truck (min mest spelade skiva någonsin, är på tredje cd-exemplaret) och Christian Kjellvander.

Inte så nya skivor, men ändå. Förresten, säger man ens skiva om man spelar musiken på Spotify?

2. Inte gå hem. Om jag går hem efter jobbet och sätter mig på soffan, så är det stor risk att jag blir sittande. Därför är det bra att säga ja och att boka in små trevligheter med jämna mellanrum. Behöver inte vara något mastigt – en slätt kopp kaffe räcker gott. Poängen är att komma hem lite senare än vanligt. Kommer jag hem lite senare blir kvällen oftast helt annorlunda, mina vanliga vanor är ur led, så att säga. Och då vet man aldrig vad som kan hända.

3. Äta nåt gott. Motivation överflödig.

4. Dricka nåt gott. Ibid.

Foto: Niecey sxc.hu http://www.sxc.hu/photo/186746

5. Drömma sig bort. Till sommaren, till vintern, till månen, till barndomen. Dagdrömmeri är en konst, men få saker får tiden att flyga så fort som ett väluttänkt och längtansfullt konstruerat luftslott.

Kent – Vy från ett luftslott (Punks Jump Up Remix)

Symfoni i skördetid

10 Sep

20110910-013412.jpg

20110910-012929.jpg

20110910-013136.jpg

20110910-013204.jpg

Baljväxtssymfoni alltså. Blandade baljväxter slungade med smör och ett berg av parmesan. Svårare än så är det inte och mycket godare blir det inte heller.

Skölj, rensa och skär dina baljväxter. Jag har gröna bönor, vaxbönor, sockerärtor och salladsärtor. Koka upp lite vatten med mycket salt. När det kokar friskt får grönsakerna sig ett snabbt bad. Någon/några minuter bara. Häll av vattnet och klicka sedan i smör, skvätt i lite vitvinsvinäger och riv slutligen över ett berg med parmesanost. Rör. Klart. Salta vid behov.

Höst i köket II – efterrätt

1 Sep

Joråsåatt. Det blir efterrätt också.

Och är det höstkänsla vi vill ha, så lagar vi paj. Inget att diskutera. Paj i olika former är mitt favoritsätt att ta hand om all god frukt och alla bär som finns i handeln nu och en tid framöver. Naturligtvis kan man fuska med frysta dito. I detta fall har jag faktiskt blandat färskt och fryst.

Äppel- och jordgubbspaj på cheesecakebotten.

Botten:
Ett gäng digestivekex, kanske 10 st
Smör, smält
Kardemumma, krossad
Kanel

Krossa digestivekexen i matberedare eller i mortel. Smält smöret och häll det i digestivesmulorna. Häll även i kryddorna. Mosa samman det hela till någon sort smörig smulblandning – du vet hur det ska vara. Tryck ut i lagom stor form. Det är viktigt att botten inte är för tjock, max en halv centimeter.

Fyllning:
3-4 äpplen av fast och syrlig sort, typ Discovery, Gravensteiner eller Aroma (helst svenska)
Frysta jordgubbar, ett gäng
Kanel
Smör
Sirap

Skiva äpplena. Lägg dem och de frysta jordgubbarna i formen. Pudra över så mycket eller lite kanel som du vill ha. Klutta ut lite smör här och var. Ringla över lite sirap. Se bilderna nedan.


Grädda i mitten av ugnen i 200 grader tills det verkar färdigt. Jag skulle höfta till med 20 minuter, men det får du hålla koll på. Klart!

Servera med vaniljsås eller glass eller grädde eller nåt annat gott. Du vet vad du föredrar.

Nästa gång i höstköket: Svamp

 

Höst i köket

1 Sep

Ja, alltså det är ju inte höst än, men i mitt kök ligger vi lite liksom lite före.

Sensommaren och hösten innebär alltid en nytändning i köket för mig. Helt plötsligt är tillgången på färska grönsaker nästan obegränsad. Och för varje år finns fler och fler grönsakssorter i butik, som jag aldrig provat förut och som ger helt nya idéer på rätter och kombinationer. Så även i det avseendet är hösten en nystart.

Jag var länge genuint misstänksam mot alla grönsaker som inte var morot eller tomat. På fullt allvar. Nu vet jag bättre och kan jag bara tänka att jag gått miste om så mycket gott. Trots det ligger misstänksamheten och skepticismen liksom kvar och pyr. Jag har svårt att se mig som en veggie-lover, trots att jag nu för tiden äter det mesta i grönsaks- och rotsaksväg. Utom lök, blomkål och brysselkål. Och vit sparris – men det är mest för att de ser ut som likfingrar. Och färsk svamp – varför servera den färsk när den kan stekas liksom?? Jag räknar å andra sidan iskallt med att lära mig tycka om även alltihop, tillagade och serverade på rätt sätt.

För ett par år sedan bestämde jag mig för att sätta hårt mot hårt. Snålhet mot feghet. Jag insåg att om jag har grönsakerna hemma, så är jag för snål för att låta dem förgås. Och inte bara snål, det känns onekligen rätt oetiskt att kasta mat. Lösningen i mitt fall var att börja prenumerera på hemleverans av färdiga lådor. Och aldrig har jag väl ätit så mycket grönsaker tidigare. Och aldrig hade jag väl trott att jag skulle tycka så mycket om det. Och aldrig hade jag väl trott att det skulle vara så enkelt att variera sig. Kålrabbi i tunna, råa strimlor som dressas med olivolja, citronskal och chiliflakes är helt underbart! Vad säger ni om det?

Till slut blev det lite för mycket, tyvärr. Framåt vintern fick jag mest olika rötter och då kändes det inte lika roligt längre. Det byggdes upp en mindre berg i kylskåpet, som faktiskt kändes oöverstigligt.  Nyhetens behag hade väl klingat av också. Helt plötsligt var standardreceptet grönsakssoppa enligt proceduren koka, krydda, mixa, skvätt i en slatt grädde, klart!

Men i år är jag sugen igen. På fredag kommer första lådan hem till dörren. Tills dess bjuder jag på söndagens rustika förhöstmeny.

Skånsk kålfräs och engelska korvar, 3-4 portioner
1 paket Honey Roast Pork från Taylor and Jones
Lite smör att steka i
OBS: Kolla gärna innertemperaturen med en termometer 

1 halvt stånd skånsk svartkål
1 halvt broccolistånd (favorit – i synnerhet wokad med vitlök och sesamfrön)
Några till många gröna bönor (favorit!!)
1 syrligt och fast äpple, typ Discovery (favorit!!)
1-2 Vitlöksklyftor
Rapsolja att steka i
Salt
Vitpeppar
Kummin, hel krossad
Lite citron
Lite lite honung

Potatisstomp för den hungrige (kryddat med smör, salt och vitpeppar – svartpeppar har absolut inget att göra i potatismos och dess kusiner!!!)

Skånsk svartkål – som i ärlighetens namn mest var en aningens mörkare variant av grönkål. Och segare, ska tilläggas. Har ett halvt stånd kvar, måste prova att tillaga det på något annat sätt, för fräst funkade inte något vidare.

Broccoli och gröna bönor. Jag gillar stuns och fräser dem direkt, utan att förvälla först.

Fräsa, fräsa, fräsa…

Servera med den stekta korven och eventuell lite sötstark senap, för den som gillar det. Är man den hungriga typen tar stompar man lite potatis också. För mig funkar det ändå, det blir efterrätt också. Stay tuned.

Hösten är en nystart

30 Aug

Hösten ÄR en chans till nystart. Precis som våren. Eller, ja vilken dag som helt egentligen. Men just hösten är den mest symboliska omstartstiden för mig. Du får chansen att omvärdera dig själv och din omvärld och göra nya välja nya, eller andra, vägar.

Tänk bara på när du skulle börja på höstterminens första skoldag. Nya kläder och skor, ofta ny frisyr eller en helt ny stil, från topp till tå. Och för många även nya intryck, nya intressen, kanske en ny kropp och en ny attityd. En helt ny du. Bärandes med sig barnets och ungdomens kanske något naiva förhoppning om att ett sommarlov är tillräckligt för att sudda ut de minnen och bagage som vi bär med oss.

Och fortfarande ger sensommaren och den tidigare hösten mig känslan av att vilja bli ny. Det kryper sig på ungefär samtidigt som de första svala morgnarna, när man måste ha jacka på sig på väg till jobbet. En längtan efter att städa ur garderoben, både bildligt och bokstavligt. Med det sagt blir de kommande inläggen kanske mer begripliga. Jag tänkte helt enkelt bjuda på en triptyk, eller kanske en kvadrupel, av inlägg kring  de tankar som snurrat i huvudet på mig senaste veckorna, smått som stort.

Som alltid tänker jag på följande text:

1. The Road Not Taken, Robert Frost (1874–1963). Mountain Interval, 1920.
TWO roads diverged in a yellow wood,
And sorry I could not travel both
And be one traveler, long I stood
And looked down one as far as I could
To where it bent in the undergrowth; 

Then took the other, as just as fair,
And having perhaps the better claim,
Because it was grassy and wanted wear;
Though as for that the passing there
Had worn them really about the same, 

And both that morning equally lay
In leaves no step had trodden black.
Oh, I kept the first for another day!
Yet knowing how way leads on to way,
I doubted if I should ever come back. 

I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads diverged in a wood, and I—
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference. 

Så, utan vidare försening eller eftertanke, ska jag gå ut och leta efter min väg att följa i höst. Om den ligger i en skog återstår att se.

Säsongsanpassad middag

9 Aug

20110809-073834.jpg

20110809-073038.jpg

Dagens födelsedagsmiddag blir en hemlagad historia. Jag älskar pasta och tycker faktiskt att det ofta blir precis lika bra hemma så på italiensk restaurang. Bara man har fina råvaror.

Idag blir det titansnäckor med bondbönor, jamon serrano och parmesanost. Och kanske en liten skvätt grädde på det. Och vitlök förstås. Och en fin olivolja. En god levain serveras vid sidan av för att putta på lite. Lite rosé till det.

Efterrätt måste man ha då och då. Och i dag är en sådan dag. Det blir en klassisk gino med platta persikor, nektarin, hallon, valnötter och fikon. Det blir förvisso bara ett fikon, men det är inte vilket fikon som helst utan ett hemodlat!! Mina ena planta har dagen till ära bestämt sig för att släppa en frukt ifrån sig.

Ja må jag leva! Och skål på mig.

%d bloggare gillar detta: