Tag Archives: åt helvete

Det blev som det blev

8 Dec

När det inte blev som det skulle. Eller som det var tänkt.

Ibland går det bra – som med surdegsbrödet. Ibland går det dåligt – som med surkålen. Och lika roligt som det är när något fungerar, lika tråkigt är det när ansträngningar inte betalar sig. Ibland går det dock att rädda en katastrof.

Som den gången jag körde omkull serveringsvagnen laddad med nyårssupéns efterrätt. Tolv portioner champagnesorbet – varav hälften gick i golvet med allt vad det innebär av glaskross och klägg. Paniken stiger. Gästerna skriker ”Vad hände?!”. Den gången var det ett paket glass som fick agera livräddare. Sorbeten var slut, men med nya efterrättsglas och lite flink omfördelning av de portioner som överlevde kraschen och en extra kula vaniljglass till alla, så gick det ändå.

Den här gången var det tårtan. Tårtan skulle bestå av tre huvudingredienser – tårtbotten, fyllning och frosting. Tre av tre gick fel. Ridå! Eller…

Vi börjar med tårtbotten. Eftersom det snart är jul så var planen att göra mjuk pepparkaka. Det har jag gjort förut och det har alltid blivit som det ska. Men nu, nu reste den sig inte. Ut ur ugnen kom världens mest kompakta mjuka pepparkaka. Och eftersom den skulle fyllas var den tvungen att åtminstone gå att dela en gång. Och det gick faktiskt, även om det var på en gärdesgård. Men, tänkte jag då, om nu det är väldigt tunn botten så får jag väl fylla den desto rikligare. Så får tårtan ändå höjd. Låter enkelt, eller hur?

Fyllningen är nästa kapitel. Apelsinmousse skulle det bli (från början tänkte jag faktiskt clementinmousse, men vi hade gamla apelsiner i fruktkorgen på jobbet som behövde göra vid). Också enkelt, jag har gjort moussefyllning åtskilliga gånger och det brukar bli bra. Men inte denna gång, moussen vägrade sätta sig. Någonstans måste proportionerna blivit fel. Jag gjorde moussen på vispgrädde, turkisk yoghurt, färskpressad apelsin och gelatin. Räddningen blev att dubbla mängden gelatin – varpå moussen snarast antog formen av fromage. Men det fick liksom duga. Det var i alla fall fluffigt.

Nu har vi alltså två tunna och kompakta tårtdelar och en ganska stel, men ändå fluffig, mousse emellan. Sen var det dags för frostingen och då gick det bara åt skogen totalt, ingen räddning i sikte. Jag måste lära mig att följa recept, helt enkelt. Det är inte så lätt som det verkar att höfta ihop en fin bredbar frosting. Lär av mig. En rinnig frosting som gör alla gäster och alla redskap superkladdiga är ingen bra frosting.

Men det var gott ändå banne mig. Det blir ofta det ändå och man ska ju inte döma hunden efter håren. Eller tårtan efter frostingen, för den delen.

Annonser

DIY surkål – finalen

31 Okt

Fy fan, säger jag bara. Efter att eländet stått och luktat helvete på köksbänken i nästan två veckor, var det dags att ”öppna paketet”. Till hela familjens nöje, ska tilläggas.

Ett luddigt, duddigt grönt monster plirade upp mot oss. Mögel och åter mögel. Fy för Sören!

Vi får väl kanske prova igen, en annan gång. För den här gången åkte rubbet, inklusive bunken, i soporna. Min bästa degbunke dessutom.

Jag besparar er bilderna.

DIY

18 Okt

DIY eller do it yourself eller helt enkelt gör’esjälv. Funkar ibland, funkar sämra andra gånger. Jag har provat några varianter den senaste tiden och tänkte ge en liten recension.

DIY FRUKOSTBAGUETTER

Ja, alltså det går väl knappt att misslyckas med en vanlig simpel baguette. Tycker du ja. Jag kan misslyckas med nästan vad som helst när det kommer till att baka, det är snarast att betrakta som min superhjältekraft.

I alla fall. I fredags bestämde jag mig för att jag ville ha färskt frukostbröd på lördagen. Jag bestämde mig för att kalljäsning vore en bra idé. Sagt och gjort.

  • 5 dl kallt vatten
  • Knappt ett halvt paket jäst
  • 12-13 dl vetemjöl (sparade ca 1,5 dl till utbakningen och för att inte göra degen för torr direkt)
  • 1 tsk salt

Så långt är det ett standardrecept för bröd. Den låga mängden jäst och det kalla degspadet tar man just för att degen ska jäsa över natten. Men eftersom jag inte kan låta bli, la jag till lite annat också.

  • 1 msk sirap
  • 1 msk olivolja

Jag tänkte att sirap är gott och att lite olivolja skulle ge mina stackars baguetter en air av Medelhavet.

Det tog knappt fem minuter att knåda ihop degen, till angenäm konsistens. Sen skjuts in i kylen och vänta på att det blir morgon.

På morgonen hade en alldeles fantastisk jäsprocess gjort sitt och jag måste erkänna att degen såg ut precis som jag hade hoppats. Knåda, knåda (med det extra mjölet) och rulla, rulla liten bulla.  Sen jäsa på plåt en stund. Och sen skjuts in i ugnen. Den hade jag satt på 250 grader (med varmluft) och brödet satte jag långt ner. Gjorde också de klassiska snitten i brödet och stänkte på lite vatten på toppen i en förhoppning om att det skulle ge en knaprig skorpa.

Resultatet: Mums liksom. Och så lite arbete för så bra resultat, det tog inte mer än en kvart sammanlagt. Jag tror bestämt att det ska få bli en vana. Nästa gång slänger jag kanske i lite torkade aprikoser eller fikon i degen, eller tar sesamfrön på toppen, eller nåt…

Jag ger DIY-frukostfrallor fyra pluppar av fem möjliga: ****

DIY SENAP

Ok, att använda Colemans senapspulver kan knappars räknas som DIY. Nu gjorde jag det ändå och jag tyckte att det kändes tillräckligt mycket som hemgjort, i jämförelse med att klämma på en tub. Jag använda grundreceptet 3+3 matskedar pulver respektive vatten.

Resultatet: Alltså, det blev inte något vidare. Rinnigt och skarp. Jag provade då i min enfald att vispa i ännu mer senapspulver – gör inte det! Sen provade jag att ha en lite sirap för att se om inte senapen skulle bli sötstark. Det blev den inte. Jag rörde ut den med skånsk senap från Slotts på tallriken och då var det ätligt, men inte mycket mer.

Nästa gång ska jag prova att mala egna senapsfrön och göra en grov variant. Colemans får nog användas på annat sätt.

DIY senap får två pluppar av fem möjliga: **

DIY SURKÅL

Alltså, jag hyser en stor hatkärlek till surkål. Det är gott, men ändå inte. Jag äter det gärna, men tar alltid mer än jag egentligen är sugen på. Gott i små doser och då mest för att det oftast äts till smarriga korvar och liknande, kanske vore en rättvis beskrivning av mitt och surkålens förhållande.

Jag har ändå velat prova att göra egen surkål en tid. Jag är synnerligen förtjust i den franska rustika rätten choucroute al’alcasienne, alltså surkål som i Alsace. Där kokas surkålen i vitt vin och med lök, äpple, kummin och ett antal olika fläsk- och korvsorter, till det serveras kokt potatis och senap. Det är syrligt, mustigt och mättande.

Och till det hela serveras såklart ett gott alsacevin. Därav bilden ovan. Bildbevis på surkålen i sig får vänta någon dag.

Men till saken. Jag skulle alltså göra egen surkål smaksatt med lök, äpple och kummin – ”det är ju så enkelt”. Ja visst. Det är det.

OM man tänker på att filmjölken ska rinna av flera timmar i förväg.

Och OM man vet var husets största skål är (spårlöst borta; wtf?!!).

Och OM man tänker på att den skål man får använda istället bör matcha storleksmässigt med tillgängliga tallrikar som ska användas för att pressa eländet.

Och OM man kommer ihåg att köpa vitkål.

Och OM surkålen inte ska lagas på beställning och måste vara klar ett givet datum.

Och OM man inte efter att allt är klart och nu ska mogna i två veckor, inser att substitutskålen kommer att behövas till annat före de två veckorna är över.

DÅ är det enkelt.

Och OM man kommer ihåg att skaffa burkar till när eländet är klart – ja då kan det nästan räknas som succé.

Resultatet: Låt mig återkomma om två veckor.

Förarbetet får två pluppar av fem möjliga: **

%d bloggare gillar detta: