Arkiv | På tallriken RSS feed for this section

Shake it baby!

6 Apr

20130406-170034.jpg
Eller snarare; mix it! I dag har jag ägnat mig åt gastronomi i liten skala. Barnmat, nämligen. Klart de små ska få äta lika gott och vällagat som vi vuxna.

Nu har dottern börjat förstå att mat är gott och hur man transporterar ner den i sin lilla mage och då tycker jag det är dags att börja experimentera med nya smaker och större satser. Dagens rätt blev kycklingfilé med rotsaker och basilika.

Jag gjorde det enkelt och kokade två skalade och bitade potatisar och två dito morötter i lite vatten (utan salt, kom ihåg det!). När de började mjukna la jag i en kycklingfilé som jag delat i mindre bitar och lät det hela sjuda tills alla bitar var klara.

Jag mixade det hela med lite av kokspadet, en liten skvätt grädde och några teskedar rapsolja. Dessutom la jag i några kvistar färsk basilika. Mix mix till önskad textur. Det blev ca 7 dl mat och jag ska frysa in det mesta.

Bara att hålla tummarna att det uppskattas nu!

Lakritsfestivalen!

5 Apr

20120812-202632.jpgMed små salta steg närmar det sig. Ja banne mig! Om några få veckor är det äntligen dags för lakritsfestival här i Stockholm igen. I år hålls den under helgen 20-21 april på Globen Annexet. Stort! Förra året trodde jag att jag skulle få gå, men det utlovade besöket visade sig vara en möhippa med helt andra aktiviteter. Förvisso bjöds det på massor med lakrits, mina underbara vänner hade nog lite dåligt samvete över att de snuvat mig på festivalen…

Och på tal om Lakritsfestivalen tänkte jag passa på att reprisera ett gammalt inlägg på temat. Ja, det är andra reprisen på två dagar, men jag har fullt sjå med att jaga, fånga in och flytta på en rymnningsbenägen bebis. Hinner inte skriva nytt helt enkelt. Men, jag lägger ändå till lite nyare bilder.

Ja, man kan ju fråga sig varför en blogg som med sitt blotta namn uttrycker ett visst gillande för lakrits aldrig skriver om gottegottet i fråga. Svaret är lika kort som enkelt: Det har inte blivit av. Men nu är det dags.

Pang på’t bara. Här kommer tre favoriter av många från min lokala lakritsleverantör Hållplatsens tidningar och tobak på Folkungagatan. Butiken har förvisso postservice och jag hämtar ut diverse paket där med jämna mellanrum, men det är för lakritsen man går dit. Och vilken lakrits! Märk väl hur företaget med ett namn som antyder att de saluför just tidningar och tobak ändå har http://lakritshandel.se/ som webbadress. Och inte nog med det; de har även en webbshop. Gott folk, det är läge att trycka på gilla-knappen.

I alla fall. På Hållplatsen saluför de allt möjligt i lakritsväg, från klassiska sjömanspipor till tjärprodukter. Rekommenderas! Du kan även följa dem på Twitter (@lakritshandel) och på Facebook (Hållplatsens lakritshandel).

Och ja, du ska såklart även följa Lakritsfestivalen på Twitter (@lakritsfestival), på Facebook (Lakritsfestivalen) och på Instagram (Lakritsfestivalen).

På bilden syns finsk sötlakrits, chokladdoppad lakritskola och Svarta opalen – supersalta pastiller från Island. Alla tre har sina unika förtjänster så jag tänker inte peka ut någon favorit bland favoriter. Allt har sin tid och plats, helt enkelt. Lite som principen att man aldrig kan ha en riktig godisfrossa utan att strax därefter vilja trycka i sig en påse chips. Variation förnöjer ju som bekant.

Men, jag vill trots allt lyfta fram en sådan därn fantastisk kombo. En sådan därn kombo, där 1+1 inte bara blir 3 utan tamejtusan 300. Choklad + lakrits. De isländska varianterna Perlur och Djupur exempelvis, med en kärna av saltlakrits och ett överdrag av mjölkchoklad. Eller som ovan, Brunbergs lakritstoffe (Lasse på Hållplatsen tipsar alltid om att äta dem med ett glas rött till). Himmelskt!

20130215-161301.jpgSöt lakrits från Kolsvart AB. Gottgottgottgott!

Men nu är vi där. Ska jag börja peka ut några produkter vid namn så måste man ju skriva lakritsbalk, Djungelvrål, salt sill, turkisk peppar och allt vad tusan de heter. Och om jag glömmer en så blir den väl ledsen, kan jag tänka. Inget mer favoriserande alltså.

Vilken är din favorit?

Key lime pie med maräng

16 Jan

20130115-111401.jpgJag provade att baka en Key lime pie häromdagen. Min bokklubb hade träff och det var min tur att vara värdinna. Gott fika ingår såklart i värdskapet.

Självklart blev det ingen strikt Key lime pie eftersom jag har ett stort behov av att alltid ändra något i ett recept. Gärna genom att lägga till något. Denna gång blev det en extra smak och ett marängtäcke. Jag ger er:

Key lime pie med maräng

Botten:
10-12 digestivekex
5-10 pepparkakor
75 gram smör

Sätt ugnen på 225 grader. Krossa kexen och pepparkakorna. Smält smöret. Blanda kexsmul och smör väl och tryck sedan ut det i en låg pajform eller springform. Du behöver en liten kant på pajskalet så att det finns något att hälla fyllningen i. Grädda i ca 10 minuter. Sänk värmen till 175 grader.

Fyllning:
1 burk kondenserad mjölk
4 äggulor
3 lime, saft och rivet skal
(ca 1 dl körsbärssylt – mitt tilägg och absolut inte nödvändigt)

Rör ihop alla ingredienser och fyll pajskalet. Tvätta limefrukterna noga innan du river skalet.

Maräng:
4 äggvitor
1,5 dl socker (jag höftade, måttet är en gissning)

Vispa äggvitor och socker till hårt skum. Du ska kunna vända skålen upp och ner utan att marängen ramlar ur bunken. Om du använder en köksmaskin kan du låta den vispa medan du rör ihop fyllningen. Klicka ut marängen ovanpå pajfyllningen. Var försiktig så det inte blandas.

Grädda pajen i 175 grader i 20-30 minuter eller tills fyllningen stannat och marängen har fin färg. Bred en folie över pajen om marängen får för mycket färg innan fyllningen gått klart. Låt pajen svalna och ställ den gärna kallt en stund före servering.

Dadel- och svartpepparbröd

4 Jan

bild

20130103-112132.jpg

Emellan åt drabbas jag av en nästan omåttlig baklusta. Av den anledningen har jag slutat med surdeg och bakar bara med jäst. Med jäst kan jag sätta en deg i samma minut som lusten faller på. Och det går onekligen snabbt. Och det är onekligen enkelt. Och det går onekligen fel rätt ofta ändå. Men inte denna gång.

I går föll bagarlusten på två gånger. Först bakade jag ett naturellt matbröd på råg- och vetemjöl. Det fick hård, fin skorpa och lagom smak av rågen. Ett habilt vardagsbröd helt enkelt. Men jag var sugen på något mer spännande än så. Ta nu receptet nedan med en nypa salt – jag höftar alltid ihop mina bröd. Jag har någon sorts idé om att det är bästa sättet att lära sig baka – få det i ögonmåttet och fingrarna liksom. Det är väl därför det går fel rätt ofta. Men men, repetitio mater studiorum est. Eller hur det nu var. Övning ger färdighet.

Dadel- och svartpepparbröd
1 stort bröd eller två mindre

15-20 gram jäst
500 gram/5 dl kallt vatten
7-9 dl ekologiskt vetemjöl special från Saltå kvarn
0,5 msk svartpeppar, grovt malen från kvarn eller krossad i mortel
7-10 torkade dadlar, hackade
2-3 nypor flingsalt

Lös jästen i vattnet. Häll i mjölet och bearbeta i maskin i cirka 10 minuter. Mjölmängden är en gissning. Jag brukar bara hälla i tills det ser rätt ut. Jag gjorde en deg som var ganska lös, men inte kletig. När man kör degen så länge i maskinen så bildas ett fint glutennät som gör degen blank och nästan seg. Den ska släppa helt från bunken och inte direkt släppa degkroken när man stannar maskinen. Då tycker jag att den är perfekt.

När degen blandats i 10 minuter tillsätter jag saltet, pepparn och dadlarna. Blanda sedan i typ 2 minuter till. Täck degbunken med plastfilm och en bakduk och låt jäsa till dubbel storlek. Och det blir ett stort bröd, täcker nästan hela plåtens bredd.

Sätt ugnen på 250 grader. Efter första jäsningen viker jag degen i bunken och skrapar försiktigt ut den på ett mjölat bakplåtspapper på en plåt. Sen viker jag den igen till ett runt bröd och vänder det försiktigt så att skarven hamnar nedåt. Låt degen jäsa på plåten med ugnen värms, cirka 40 minuter. Jag brukar mjöla brödet rejält och sedan lägga på plastfilmen och en bakduk igen. Mjölet gör att plastfilmen inte fastnar i brödet. Om man ställer plåten ovanpå spisen så blir det varmt och gott och det jäser som bara attan.

Snitta brödet och grädda det i mitten av ugnen. Häll in 1 dl vatten i botten av ugnen. Titta på brödet efter cirka 10 minuter. Tycker du att ytan har lagom färg så lägg på en bit grillfolie. Sänk värmen till 230 grader och grädda klart tills brödet har en innertemperatur av 96-98 grader. Det ska låta ihåligt när du knackar i botten. Låt svalna på galler.

Brödet blev väldigt gott. Det bränner till lite ibland när man får svartpeppar i munnen, men det balanseras fint av de söta dadlarna.

God afton, Herr Hummer

1 Jan

20130101-193555.jpg

Beväpnad med  köttklubba, stor kniv och mycket liv och lusta gick jag lös på den traditionella nyårsdagshummern. Traditionen, som nu har hela tre år på nacken, kommer sig av att min Ica-butik alltid säljer färsk hummer till halva priset direkt efter nyår. De köper alltid in fler än som går åt till själva nyårsafton. Det, kära bloggläsare, är ett erbjudande som jag som västgöte inte kan säga nej till.

För du vet väl hur det ligger till? När smålänningen frågar ”Vad köstar dä?” så frågar västgöten ”Kôsta’lä nåt?” och ”Å vad kôsta’lä för mäj?” Ungefär så. Med ett riktigt tjockt, fett l-ljud i konsonantmötet r+d.

Egentligen är jag inte särskilt förtjust i hummer. Mycket väsen för ingenting, liksom. Men traditioner ska följas och alltså blev det en hummermacka på nyårsdagens kväll.

20130101-193601.jpg

Jag skalar stjärten efter att ha mjukat upp skalet med ett hjärtligt smack med köttklubban. Likaså klorna och klolederna, dock med aningens mer aggressivt smackande med köttklubban. Å andra sidan är det flera gånger mindre risk för liv, lem och fingrar att banka lite med en klubba, jämfört med att försöka göra samma sak med en kniv.

20130101-193549.jpg

Hacka köttet i lagom stora bitar. Bre smör på ett gott bröd, lägg på hummerköttet. Toppa med ett gott kryddsmör – exempelvis med citron, chili, timjan och vitlök – och riv över ett fett lager parmesanost eller annan lagrad hårdost som finns inom räckhåll. Gratinera i 225 grader med grillvärme tills osten fått fin färg. Avnjut gärna med en överbliven slatt bubbel från kvällen innan, om sådan finns.

Morotssoppa med chili, ingefära och clementin

24 Nov

20121124-145542.jpg
Det är mycket i köket i dag och de första juldofterna sprider sig in i vardagsrummet. Säsongens första vörtbröd står just nu i ugnen och det doftar himmelskt! Tidigare var det ett långjäst rågbröd som spred sina aromatiska ångor i lägenheten. Om det är varmt inne i dag? Drygt 25 grader.

Mitt i hettan och baket krävde kroppen lunch. Och varför inte fortsätta med de juliga smakerna? Dagens snabblagade lunch blev en morotssoppa med sting.

Morotssoppa med chili, ingefära och clementin
2 portioner

3 morötter, skalade och delade i halvmånar
1 kycklingbuljongtärning
3-5 dl vatten
1-2 dl matlagningsgrädde
Malen eller färskriven ingefära
Chiliflakes
1-2 clementiner

Koka morötterna mjuka i buljongen. Börja gärna med den mindre vattenmängden och späd och fu tycker att soppan blir för tjock när du micsr den. Mixa en slät soppa med en stavmixer.

Späd med vatten eller matlagningsgrädde till du får den konsistens du vill ha. Krydda med malen eller färsk ingefära, saften från 1-2 clementiner och så mycket chili du vill ha.

Mycket enkelt och mycket gott. Servera med ett gott bröd.

Oh my! Äppelpaj

1 Sep

Det är ingen stor hemlighet att jag älskar äpplen, i nästan alla former. Som de är (hipp hipp hurra för Discovery, Aroma, Ingrid Marie, Lobo, Gravensteiner etc. etc.), som mos, kräm, godis, glass eller som tesmak. Och som paj, såklart.

Vi har flera gånger konstaterat att jag gillar att göra paj, eftersom det sällan krävs att man rakt av följer ett recept. Jag har ju lite svårt för det, vilket vi också konstaterat flera gånger här i bloggen. Men just denna paj, eller åtminstone en del av den, har jag faktiskt lagat med receptbok och mått.

Smulpaj, paj på färdig smördeg eller hemmagjord mördeg. Allt funkar bra för mig. Men häromdagen smög sig ett alldeles vansinnigt sötsug på. Och ett nästan lika stort behov av sysselsättning, mer ansträngande än en vanligt smulpaj. Jag bestämde mig således för att baka en äppelpaj på mördeg med knäckflarnstäcke.

Äppelpaj med mördegsbotten och knäcktäcke

Pajskal:

125 gram smör
ca 2,5 dl vetemjöl
ca 1 dl socker
1 ägg

Ja, jag höftade ihop mördegen. Gör inte det om du inte känner dig helt säker, utan använd då ett utprovat recept. Jag använde flatblandaren på Kitchen Aiden för att mixa de torra ingredienserna med smöret. När det blivit en smulig massa (tar ca 30 sekunder) så tillsatte jag ägget och lät degen gå samman ytterligare några sekunder. Jag lät degen vila en stund i kylen innan jag tryckte ut den i formen.

När jag tryckt ut degen i formen och prickat botten med en gaffel, lät jag den vila kallt i ca 30 minuter till. Jag förgräddade sedan skalet i tio minuter i 200 grader (mittenfalsen).

Fyllning:
Fyra till fem syrliga (helst svenska) äpplen skurna i tunna klyftor
Malen kanel
Krossad kardemumma

Knäcktäcke:
75 gram smör
1 dl strösocker
1 dl vetemjöl
1 dl havregryn
0,25 tsk bakpulver
0,25 dl mjölk
0,25 dl ljus sirap

Smält smöret och rör sedan ner de torra ingredienserna direkt i kastrullen. Tillsätt mjölk och sirap sist och rör till en jämn smet.

Fyll det förgräddade pajskalet med äpplena. Bred ut knäcksmeten ovanpå och grädda i mitten av ugnen i 200 grader till knäcktäcket har en härligt gyllene färg. Jag tror att det tog 15-20 minuter. Håll koll! Kanterna på min paj började få lite mycket färg, innan knäcktäcket hade kommit igång ordentligt. Jag löste det enkelt genom att vika ugnsfolie runt formen.

Jag lät pajen svalna ganska länge innan jag provade den. Himmelsk tillsammans med vaniljsås. Men, och lita på mig, pajen är ännu godare kall.

 

 

%d bloggare gillar detta: