Arkiv | Ointressanta iaktagelser RSS feed for this section

Nytt tema: Favoriter från hemkunskapen

9 Mar

Tadaaa – det är dags för ett nytt tema i bloggen (pukor och trumpeter)! Jag har insett att jag har lättare att fokusera om jag har ett tydligt mål med vad jag ska skriva. Att laga och presentera fem rätter i ett tema är precis lagom hanterligt.

Det nya temat är favoriter från hemkunskapen. Jag fick inspiration till temat när en gammal parallellklasskompis från Kyrkerörsskolan i Falköping lade upp en bild på fisk i folie på Facebook. Fisk i folie – det är verkligen en hemkunskapsklassiker. Och en favorit som jag brukade laga det hemma ibland. Nu är det många år sedan senaste försöket.  Hemkunskap i sig var ju en favorit hos mig när jag gick i högstadiet, vilket jag  har skrivit om tidigare.

Hemkunskapsboken – bild ovan – är en mycket speciell bok. Om jag minns rätt, så innehåller den allt matnyttigt en 14-15-årig högstadieelev behöver lära sig om att ha ett eget hushåll. Inte bara matlagning och recept, utan även hur man gör en budget, hur man städar, hur man med hjälp av millimeterpapper kan testmöblera ett rum när man flyttar hemifrån och mycket, mycket mer. Eller minns jag fel?

Jag har gjort en efterlysning via Facebook till några gamla elever från samma högstadieskola som jag och bett dem hjälpa mig att minnas vilken mat vi egentligen lagade på lektionerna. Jag återkommer med listan över recept. Min tanke är dock inte att laga maten som vi gjorde då, utan att anpassa den till min nuvarande smak och något mer utvecklade teknik i köket.

Häng med! Och berätta gärna i kommentarsfältet vilken rätt som är din favorit från hemkunskapen.

Bloggens tidigare teman har handlat om svamp, glögg och om klassiker från mammas kök.

Lunchrapport

8 Mar

Här på kontoret har det blivit dags att bryta för lunch – så jag passar på att lämna en liten rapport. Inte om lunchen då, som man kan tro (matlåda med spaghetti och köttfärssås om någon undrar). Rapporten gäller två nya lakritssmaker, eller vad man ska säga. Jag har provat två nya varianter av Läkerol – Samba Licorice och Licorice Seasalt.

Ja, Läkerol är en halstablett och inget godis. Men jag har den fula ovanan att ofta ha ett paket till hands, om godissuget skulle smyga sig på. Det hjälper lite.

Det mest spännande med dem är att den ena är kvadratisk medan den andra är rund. Smakerna då? Vad samba smakar, förutom lakrits,  framgår inte av kartongen, varken av bild eller text (det framgår inte av Läkerols webbplats heller, kan jag meddela, där den inte ens presenteras). Kan det vara ananas? Ananas är väl rätt samba? Eller kan det vara kokos? Tja, de är rätt ok. Lite fruktiga sådär.

Lakrits och havssalt är ju en många gånger om bevisad framgång (lakritstryfflar med havssalt någon, omonomomnomnom). Men här hittar jag ingen smak av salt alls (tar en till för att vara på den säkra sidan). Däremot är den en otroligt god lakritssmak på pastillen. Lite söt, men ändå inte. Och ja, det salta lyser med sin frånvaro.

Eftersom att jag fått frågan tänkte jag även passa på att försäkra om att jag inte bloggar på arbetstid. Jag skriver oftast utkasten på kvällen, sen korrläser och publicerar jag ofta i samband med lunchen och trycker ut det till Facebook och Twitter antingen direkt eller senare framåt kvällen. Eftermiddagspublicering ger lite bättre trafik.

Ostbågens dag

5 Mar

Det är ostbågens dag, i dag den 5 mars. Glöm aldrig det du!

Länge leve ostkroken! Ju segare, desto bättre.

Recension av chips

28 Feb

Ja just det. Jag har ju lovat att uttala mig om de nya chipsen jag köpte till helgens schlagerfest. Det får bli ett kort uttalande, finns inte så mycket mer att säga.

Smaken var mycket, mycket märklig. Den påminde inte överhuvudtaget om ostburgare. Men det fanns en touch av kött i smaken och de var ganska syrliga. Mycket, mycket märkligt var det, kan inte alls påminna mig något de liknar smakmässigt. Med detta sagt, de var ändå lätt beroendeframkallande, det var något med smaken som gjorde att jag tog ett till. Och ett till. Och ett till. Men någon mer påse blir det nog inte. Dock stort plus för den smalräfflade strukturen. Den gillar jag.

Lite fler tankar om chips. Och en vädjan.

24 Feb

foto från sxc.hu

Om du inte gillar chips så behöver du inte läsa detta. Det handlar bara om chips. Chips, chips, chips, chips! Ok? Ok!

I går skrev jag om Estrellas nya chipssmak Cheese Burger Limited Edition. Det gjorde jag här. Efter att jag skrivit inlägget kunde jag inte låta bli att tänka på chips en stund. Jag gillar ju chips, som sagt.

Man borde väl inte äta chips antar jag – det är onyttigt i bemärkelsen att det är en väldig energität produkt och det är onyttigt i bemärkelsen att produkten är väldigt hårt processad. Men det är ju så förbannat gott.  Det är väldigt, väldigt gott. Det salta och det knapriga. Mmmm.

Men åter till ordningen. Så här tycker en bloggare, som faktiskt testat de nya chipsen. Ska jag vara rädd? Nej! Jag provar gärna nya chipssmaker – åtminstone en gång. Men det händer att jag häller ut hela påsen efter första tuggan. Du minns väl grundtesen? Chips är gott och är det inte gott, finns det således ingen anledning att äta dem. Var till exempel gruvligt besviken på Sourcream & Pepper, för att inte tala om Grill & Pepper (anar du en röd tråd kring peppar här? Du har rätt, fortsätt läs). Funkade inte och gick rakt i soporna. Men det skräckte inte, det är kul att prova nya sorter.

Men oavsett hur många nya hittepån som kommer ut i handeln återvänder jag alltid till mina favoriter; Estrellas pepparchips och Salt and vinegar samt Olws lättsaltade. Så länge de finns i hyllan känner jag mig trygg.

För några år sedan hittade jag en starkt lysande stjärna på himlen av chips. Jag kom först i kontakt med kombon när jag var utbytesstudent i Kanada och festade loss på Lay’s olika smaker. Sea salt and pepper. Både salta och starkt peppriga (svartpeppar, mmm). Men sen åkte jag hem. Hemma i Sverige hade Coop under en period motsvarande smak i sitt egna sortiment, som försvann. Så vitt jag sett har inga andra märken motsvarande smak. Pringles har, men jag tycker inte riktigt att Pringles räknas som chips. Varför har inte de stora svenska producenterna nappat på denna himmelska smakkombo? Salt och svartpepparchips till butik nu!

Andra chipssmaker kommer och försvinner och ingen  (jag) gråter över det – men salt och peppar får inte vara försvunnen längre. Kom tillbaka! Jag tror att vi kunde ha något fint tillsammans…

Så snälla Estrella och Olw – introducera chips med smak av salt och svartpeppar. Och gör det nu. Tack.

Uppdaterat: Postade inlägget på Estrellas och Olws respektive Facebooksidor. Nu håller jag tummarna.

Bjällerklang

22 Nov

Ja, tydligen är det dags nu. I går, på vägen hem från jobbet, hörde jag klart och tydligt hur det spelades julmusik från någon av butikerna på stan.

Jag är inte överförtjust. Jag är inte heller helt emot, men jag föredrar min julmusik på lagom volym i hemmets lugna vrå. Inte utgapad över hela centrala Stockholm.

Oavsett hur du föredrar att spisa julvisor, så bjuder jag på min väldigt blandade julspellista.

Inga kramar i Kramfors

4 Nov

Alltså inredningsdesignern missade att det var kulsprutor på tapeten?! Ok…

En så kallad ”miss”

Over and out.

%d bloggare gillar detta: