Arkiv | Hemmet RSS feed for this section

Vid vägs ände

22 Jul

Vid en liten återvändsväg i Skaraborg ligger ett rött torp med blå dörr. Torpet har anor från 1700-talet och de senaste ägarna är min familj och jag. Det är helt enkelt spiken i kistan för den här bloggen. Jag har saknat motivationen ganska länge nu och känt mig alltmer låst och tvingad. Skrivkrampen var så klart oundviklig.

Nu ska jag ägna mig åt familjen, jobbet och torpet och kanske återkommer jag, här eller i annan form. Tack för allt, kära läsare!

 

Kött, styckning och slakthuskakel

27 Aug

skärbräda med motiv av tre styckscheman

Styckschema eller styckningsschema. Det är det vanligaste sökordet som driver nya besökare till bloggen. Det gör även att ett exakt ett år gammalt inredningsinlägg, Franskt slakteri, är ganska välbesökt. Även det något mer makabra sökordet slakthuskakel driver folk till samma inlägg.

Då skrev jag om planerna för mitt lilla kök (det är verkligen inte stort). Hur jag vill att känslan ska vara rejäl och rustik. Då nämns även att kaklet ligger klart att sättas upp. Vid tillfället hade det legat klart sedan påsk och sen fick det ligga nästan ett helt år till. Men, den som är uppmärksam har kanske noterat på bilder i några av de senaste inläggen att kaklet faktiskt sitter på plats nu. Och det blev jävligt snyggt och det är väldigt funktionellt och det känns precis som jag trodde. Voila!

Nu känns kanske slakthuskakel lite trött? Vi har sett det i många olika sammanhang de senaste åren, det är färdigombloggat för länge sen och om man är trendig har man troligtvis gått vidare till andra ängar. Men sanningen är jag inte är särskilt trendkänslig när det gäller inredning. På Rogers berömda och illustrativa kurva över spridning av [eg. tekniska] innovationer över tid (ja, jag har faktiskt magisterexamen i innovationsteknik) ingår jag troligen i gänget som hoppar på en trend när den otvivelaktigt redan tagit fart, sen early adopter, med andra ord. I alla fall när det gäller färg och form. Tekniska innovation är jag bra mycket senare med. Men tillbaka till spåret.

Styckscheman. Nu närmar vi oss väldigt praktiska matlagningskunskaper. Samtidigt som det är omdiskuterat om vi över huvud taget borde äta så mycket kött som vi gör (inklusive initiativ som att WOW serverar bara vegetariskt, köttfri måndag, ”närodlat” kött), så är kött trendigt. På Söders höjder där jag bor har det stoppats korv och kokats pulled pork så det väller ur öronen på folk. Och det grillas som aldrig förr i stugor i hela landet. Och så även i bloggen som det verkar.

Jag älskar kött – nöt, vilt, fågel, lamm – bring it! Jag är samtidigt kluven till min egen konsumtion. Jag borde definitivt äta mer kvalitetskött och mer vilt och mindre av processade råvaror. Och jag borde laga nya kötträtter på nya styckdelar. Men där börjar problemet. Marknaden styr vad som erbjuds i butikerna och det är långt ifrån alla som har möjlighet att besöka en köttdisk som erbjuder mer än de vanliga kotletterna, filéerna, högreven, färsen, karrén och så vidare, eller som har möjlighet att köpa sitt kött direkt från lantbrukaren/jägaren. Och när det, då och då, ramlar in en laddning med ”nya” styckdelar som vi inte är vana att hantera, så tror jag att många skräms av att inte veta hur de ska tillaga köttet. Eller ens har redskapen. Hur många har idag en gryta som är stor nog att koka en fläsklägg med ben i? Förvisso går det säkert lika bra att koka läggen i en stekpåse i ugnen, men hur vet man det? Vad gör jag med en oxsvans? Eller en oxbringa, en lammlägg, grisfötter, nötinnanlår? Eller en rådjursfilé för den delen? Det behöver verkligen inte bara vara de mer grova styckdelarna som skrämmer folk, även mer exklusiva bitar kan nog skrämma upp en och annan glad hemmakock. Jag kan rabbla recept – men vågar jag göra slag i saken?

Under min uppväxt köpte min familj då och då älg, gris eller nöt och styckade själva. Jag minns hur vi stod i garaget med ett älgben på en tillfälligt uppallad arbetsbänk och karvade ut bitar, mer eller mindre på måfå. Som jag minns det brukade jag få vara med och karva lite, åtminstone tills jag skar mig, vilket oftast hände förr än senare. Men vad gjorde vi egentligen med köttet? Jag misstänker att tre högar var större än de övriga: ska-bli-färs, ska-bli-grytbitar och ”stek”. Inget fel med det – men jag kan fundera över om vi inte missade spännande möjligheter i den där ska-bli-grytbitar-högen.

Jag brukar tänka att jag borde göra samma sak idag. Köpa en kvarts ko eller älg. Jag har dels gott om kontakter att köpa kött från, dels är det enkelt att vi exempelvis Blocket hitta erbjudanden om att köpa större partier kött. Det i sig borde inte vara något problem. Men sen – blir resultatet samma tre högar plus någon misshandlad variant av filé?  Jag vet inte.

Men nu sitter i alla fall slakthuskaklet på plats och då både mina nya tallrikar och skärbrädan är till god hjälp och inspiration har jag kanske inget att skylla på. Tallrikarna är för övrigt tillverkade av Gustavsberg på 70-talet och om den historia jag hört är sann, så är de specialtillverkade till en klubb/sammanslutning av entusiastiska grillare. För som citatet av Brillat Savarin vid tjurhuvudsmotivet säger ”On deviant cuisinier, mais on naît rôtisseur”. Det gäller nog inte för styckning.

PS: Jag tror för övrigt att det finns ännu fler tallriksmotiv i serien – om någon vet något om detta så är jag tacksam för info.

Ny inspiration

1 Feb

Jag tyckte det var dags för ny inspiration. Du vet, sådan inspiration som man bara kan få av en helt ny och skinande pryl. Inte den sortens halvfisljumma inspiration som dyker upp när man inser att det nog trots allt går att använda både spenat och curry i kvällens middag. Jag pratar ny inspiration som tar med matlagsningslusten på resor långt utanför bekvämlighetszonen.

Så därför har jag beställt en bok. Tadaa!

Men inte vilken bok som helst, utan ett litet alster som heter ”The Vintage Tea Party Book” av Angel Adoree. Kan köpas i de flesta onlinebokbutikerna. Jag köper den osedd, har bara sett lite bilder på nätet, men det är mycket lovande bilder. Fulladdad med smällkarameller i form av bakelser och sandwiches och mycket mer verkar den vara i alla fall. Det tar ett par dagar för boken att dyka upp, men sen ska ni få se på helt andra bullar. Bokstavligt talat.

Planera halva nöjet

30 Nov

Eller är det kanske mer än så? Jag fullkomligt älskar att planera vad jag ska laga för mat och vad jag ska baka. Och jag älskar att ha kalas och middagar. Så till den milda grad att planerandet nästan slår ut själva genomförandet. Det är mer än en plan som aldrig blivit verklighet. Men nu har jag två högst verkliga tillställningar att planera för och ytterligare två kort därefter.

Först och främst så ska vi bjuda på middag i helgen. Ingen speciell anledning, bara för att träffa goda vänner. Men ändå, jag kan inte låta bli att planera och skriva listor, att surfa recept och skriva fler listor.

När jag har planerat klart (blir man någonsin klar?) gäller det att editera. Att ta bort. För more is more, när jag planerar och verkligheten brukar må bra av ett något mer modest upplägg.

Recept för en lyckad plan
Man taga;

  • 1 st tema, först och främst. Bestäm dig för vad som är huvudrätten/huvudingrediensen/själva kärnan för planen
  • Fritt antal gäster – kan alltså vara allt från dig själv till alla du känner
  • Utifrån antal gäster – dra upp en karta över lokalen och ätandelogistiken. Funkar sittande bord, ska det vara buffé etc.?
  • Utifrån antal gäster – bestäm antal rätter. Är det enklast med mycket plockmat, knytkalas, några få  mindre rätter eller en stor gryta mitt på bordet etc.?
  • (Vad får det kosta? Spelar viss roll vid valet av rätter/ingredienser.)
  • När ska maten serveras? Fundera både över tiden på dagen och tiden på året.
  • Hur mycket förberedelsetid har du? Och vilken hjälp? Och hur ser tillagningskapaciteten ut? Du vill inte stå med fyra rätter som alla ska gå klart i ugnen fem minuter innan gästerna kommer.

Nu är ramarna satta och det är dags att börja leta recept. Och det är här det tenderar att bli för mycket av allt. Ett tips är att alltid ha ditt kylskåp i bakhuvudet. Du kan inte laga mer än vad som får plats i kylen, både i form av ingredienser och färdiga rätter som ska stå kallt.

Tja, sen är det väl i princip klart. Välj vilka rätter du vill laga. Ta bort hälften av rätterna, om du är som jag. Skriv inköps- och tillagningsordningslista. Utför.

Min senaste plan gäller alltså lördag. Jag går alltid igenom de första stegen per automatik, det sker inte särskilt strukturerat. Mina ramar ser således ut som följer:

Rustik mat från amerikanska södern med pulled pork som kärnan, 6 personer, sittande bord, drink och tilltugg + smårätter + efterrätt som kan svängas ihop vid behov, tidig middag, kan förbereda hela dagen + kvällen innan inklusive handla.

Den just nu gällande receptlistan för själva middagen ser ut som följer:

Pulled pork
Bönsalsa (chili sin carne)
3 x färgglada salsor (tomat och -, gurk- resp mangobaserad)
Hemmagjorda tortillas
Guacamole
Majschips

Enkelt och gott. Lagom många rätter och perfekt att värma dagen efter som det, mot all förmodan, skulle bli rester. Häpp! Rapport, recept och recension kommer i helgen.

Och snart därefter kommer i tur och ordning; min sambos arbetsplats årliga glöggmys, som enligt ny tradition ska hållas hemma hos oss (hej jultårtor!), jul inklusive julbaket och nyår. Yey – planerandet tar aldrig slut!

Julbaket tänkte jag påbörja redan i helgen. Men mer om det senare.

Kaffets vikt för arbetet

7 Okt

Poster av Simon Ålander.

Jag kunde inte sagt det bättre själv. Just nu slinker dagens tredje kopp ner ur min mörkt kaffebruna favoritmugg. Den kommer från Högskolan i Borås, av alla ställen. Men muggen får kaffet att smaka gott, det är det som räknas.

Drömhem?

7 Okt

Mycket drömmar just nu. Hösten inbjuder till det på något vis.

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om att hemmet borde se ut som ett franskt slakteri. Jag har tänkt lite på det – jag menar nog egentligen charkuteri. Men men, jag tror att ni förstod tanken ändå.

För ett tag sedan hittade jag en länk i Maria Soxbos synnerligen trevliga blogg Husligheter till vad som helt säkert och absolut skulle kunna vara mitt drömhem. En jaktstuga från 30-talet, fylld med klassiska men själfulla möbler och enstaka färgklickar som skapar spänning för ögat. Kan jag flytta in idag? Naturligtvis har jag en plan för att härmas lite. Byt en matta, en tavla och kanske flytta runt på möblerna en aning. Jag funderar dessutom på om jag kunde måla om mitt soffbord. Soffbordet är en av mina ögonstenar, designat på 30- eller 40-talet och i alm och almrot. Men det är väldigt slitet och jag har länge funderat på hur det bäst kan räddas. Kanske är en ommålning rätta medicinen? Det är främst formen på bordet som jag gillar, så att lämna in bordet för slipning, spackling och spraymålning i någon knallig färg kanske inte vore så tokigt? Tål att tänkas på.

Utöver möbel- och färgvalen i allmänhet, gillar jag verkligen hur de använt sig av böcker. Ofta på lägenhetsvisningar, här i Stockholm, ser man inte en enda bok framme. Det gör mig bedrövad och fundersam – vad är det för tråkiga och själlösa människor som inte har böcker? Läser de inte? Aldrig någonsin? Böcker är ett måste i ett hem och jag har alldeles för många. Men jag kan inte göra mig av med en enda – nästan varenda bok jag ställt i bokhyllan betyder något för mig. En riktigt bra bok är större än sitt innehåll, de väcker minnen, drömmar (igen!), längtan och begär. Och jag blir dessutom glad när jag ser dem.

Just nu är jag extra sugen på böcker – och då i form av Josefin Hellström-Olssons fantastiska nattygsbod (sidobord) Pile of Books.

Josefin Hellström-Olsson designade bordet under sin tid som elev på Beckmans och det finns nu i produktion hos Lectus. Bordet vore perfekt som avlastningsbord vid läsfåtöljen. Påbörjade böcker, en kopp te och lite karameller ryms gott och väl ovanpå och i de små facken.

Keep dreaming!

Sensommarens överflöd och sorger

31 Aug

I helgen flyttade mina föräldrar från den villa där jag tillbringade åren mellan fyra och nitton. Huset som 1984 var sprillans nytt och byggt åt just vår familj. Det är villan där det mesta har hänt, helt enkelt, och där min bror och jag har skaffat oss tonvis med minnen. Ändå kändes det inte så konstigt att tömma hus, garage och vind – det nya huset är mycket bättre och passar dem som hand i handsken.  På torsdag flyttar en ny familj in, dryga tjugo år och med en ettåring. Och så börjar cirkeln om igen. En ny familj som springa i trapporna, klippa gräset, rensa rabatterna och grilla på altanen i solnedgången.

Och det var när jag gick ett sista varv i trädgården som jag för första gången kände lite sorg. Fruktträden som just i år bjuder på ett aldrig överträffat överflöd. Äppelträden har aldrig dignat så tidigare.

De eländiga survinteräpplena som aldrig mognar och knappt duger till paj. De används oftast som dekoration till jul.

Katja som redan nu gav gott om friska, krsipiga äpplen. Ge dem en vecka till, eller två, så blir de helt underbart söta…

Och plommonträdet sen. Plommonträdet har, året till ära, producerat kilo efter kilo med saftiga, söta plommon. Mer än vad som gått att ta reda på. Vid mitt besök låg det mesta på marken. Till och med det sura päronträdet, som så länge jag kan minnas, inte har producerat mer en fyra frukter på ett och samma år verkar ha drabbats av fnatt; stora fina frukter hänger på grenarna.

Och det var när jag gick där och fröjdigt smaskade på de olika frukterna för sista gången som jag insåg att det faktiskt var sista gången. Jag kommer aldrig mer sitta på altanen och se solen gå ner bakom Mösseberg. Jag kommer aldrig mer sitta på altanen när det åskar så det ekar mellan bergen och lyssna på det öronbedövande dånet av regn mot plasttaket. Jag kommer aldrig mer flytta solstolen femton gånger på en eftermiddag för att passa in kroppen i solskenet på gräsmattan.

Inne i huset har det hänt så mycket de senaste tio åren, att jag redan skiljt mig från byggnaden i sig. Mitt rum finns inte längre; utrymmet är ombyggt och utbyggt och av mitt gamla sovrum anas inte mycket. Köket som var min tillflykt under tonårstiden ser helt annorlunda ut och kökssoffan där jag skräpade mest hela tiden står inte kvar.

I trädgården frodades även minnena. I lika rikt överflöd som plommonen.

%d bloggare gillar detta: