Det blev som det blev

8 Dec

När det inte blev som det skulle. Eller som det var tänkt.

Ibland går det bra – som med surdegsbrödet. Ibland går det dåligt – som med surkålen. Och lika roligt som det är när något fungerar, lika tråkigt är det när ansträngningar inte betalar sig. Ibland går det dock att rädda en katastrof.

Som den gången jag körde omkull serveringsvagnen laddad med nyårssupéns efterrätt. Tolv portioner champagnesorbet – varav hälften gick i golvet med allt vad det innebär av glaskross och klägg. Paniken stiger. Gästerna skriker ”Vad hände?!”. Den gången var det ett paket glass som fick agera livräddare. Sorbeten var slut, men med nya efterrättsglas och lite flink omfördelning av de portioner som överlevde kraschen och en extra kula vaniljglass till alla, så gick det ändå.

Den här gången var det tårtan. Tårtan skulle bestå av tre huvudingredienser – tårtbotten, fyllning och frosting. Tre av tre gick fel. Ridå! Eller…

Vi börjar med tårtbotten. Eftersom det snart är jul så var planen att göra mjuk pepparkaka. Det har jag gjort förut och det har alltid blivit som det ska. Men nu, nu reste den sig inte. Ut ur ugnen kom världens mest kompakta mjuka pepparkaka. Och eftersom den skulle fyllas var den tvungen att åtminstone gå att dela en gång. Och det gick faktiskt, även om det var på en gärdesgård. Men, tänkte jag då, om nu det är väldigt tunn botten så får jag väl fylla den desto rikligare. Så får tårtan ändå höjd. Låter enkelt, eller hur?

Fyllningen är nästa kapitel. Apelsinmousse skulle det bli (från början tänkte jag faktiskt clementinmousse, men vi hade gamla apelsiner i fruktkorgen på jobbet som behövde göra vid). Också enkelt, jag har gjort moussefyllning åtskilliga gånger och det brukar bli bra. Men inte denna gång, moussen vägrade sätta sig. Någonstans måste proportionerna blivit fel. Jag gjorde moussen på vispgrädde, turkisk yoghurt, färskpressad apelsin och gelatin. Räddningen blev att dubbla mängden gelatin – varpå moussen snarast antog formen av fromage. Men det fick liksom duga. Det var i alla fall fluffigt.

Nu har vi alltså två tunna och kompakta tårtdelar och en ganska stel, men ändå fluffig, mousse emellan. Sen var det dags för frostingen och då gick det bara åt skogen totalt, ingen räddning i sikte. Jag måste lära mig att följa recept, helt enkelt. Det är inte så lätt som det verkar att höfta ihop en fin bredbar frosting. Lär av mig. En rinnig frosting som gör alla gäster och alla redskap superkladdiga är ingen bra frosting.

Men det var gott ändå banne mig. Det blir ofta det ändå och man ska ju inte döma hunden efter håren. Eller tårtan efter frostingen, för den delen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: