Den totala avsaknaden av lakrits

13 Okt

Ja, man kan ju fråga sig varför en blogg som med sitt blotta namn uttrycker ett visst gillande för lakrits aldrig skriver om gottegottet i fråga. Svaret är lika kort som enkelt: Det har inte blivit av. Men nu är det dags.

Pang på’t bara. Här kommer tre favoriter av många från min lokala lakritsleverantör Hållplatsens tidningar och tobak på Folkungagatan. Butiken har förvisso postservice och jag hämtar ut diverse paket där med jämna mellanrum, men det är för lakritsen man går dit. Och vilken lakrits! Märk väl hur företaget med ett namn som antyder att de saluför just tidningar och tobak ändå har http://lakritshandel.se/ som webbadress. Och inte nog med det; de har även en webbshop. Gott folk, det är läge att trycka på gilla-knappen.

I alla fall. På Hållplatsen saluför de allt möjligt i lakritsväg, från klassiska sjömanspipor till tjärprodukter. Rekommenderas!

På bilden syns finsk sötlakrits, chokladdoppad lakritskola och Svarta opalen – supersalta pastiller från Island. Alla tre har sina unika förtjänster så jag tänker inte peka ut någon favorit bland favoriter. Allt har sin tid och plats, helt enkelt. Lite som principen att man aldrig kan ha en riktig godisfrossa utan att strax därefter vilja trycka i sig en påse chips. Variation förnöjer ju som bekant.

Men, jag vill trots allt lyfta fram en sådan därn fantastisk kombo. En sådan därn kombo, där 1+1 inte bara blir 3 utan tamejtusan 300. Choklad + lakrits. De isländska varianterna Perlur och Djupur exempelvis, med en kärna av saltlakrits och ett överdrag av mjölkchoklad. Himmelskt!

Men nu är vi där. Ska jag börja peka ut några produkter vid namn så måste man ju skriva lakritsbalk, Djungelvrål, salt sill, turkisk peppar och allt vad tusan de heter. Och om jag glömmer en så blir den väl ledsen, kan jag tänka. Inget mer favoriserande alltså.

Jag har dock provat en produkt som jag inte rekommenderar. Den kan jag tänka mig att bjuda på desto mer. I ordets rätta bemärkelse alltså; jag har nämligen en hel del kvar.

Det ser lovande ut, inte sant? Inuti den synnerligen stiliga påsen döljer sig sedan ett godis i riktigt klassiskt format:

Sex små klämpåsar med lakritscreme (eller ja, salmiak-crème som det uppenbarligen heter). Och i samma format som nötcremen man köpte för en krona eller två som barn och tonåring. Visst tänker man att något så snyggt säkert måste vara gott? Det gjorde i alla fall jag. Det kan också vara så att jag trillade i sentimentalitetsfällan. Jag har inte kunnat äta nötcremen på många år, på grund av allergi. Klart jag blir alldeles till mig när jag hittar ett substitut för den kleniga godingen. Och ett lakritssubstitut dessutom.

Men tyvärr kan jag inte säga att den håller vad den lovar. Cremen smakar mest solrosfrö, inte så konstigt när det är en stor del av innehållet kanske, men kombon saltlakrits och solrosfrö funkade bara inte. Sen tycker jag ofta att solrosfrö smakar lite härsket, det kan ha bidragit till att jag tyckte ännu mindre om den.

Vilken är din favorit?

Annonser

2 svar to “Den totala avsaknaden av lakrits”

  1. Karlbergs kök 13 oktober, 2011 den 19:33 #

    All lakrits från Johan Bülow Lakrids är helt fantastisk. Kolla bloggen Bülows facebooksida.

Trackbacks/Pingbacks

  1. Nytt och gott « - 25 april, 2012

    […] mamma som alltid skickar mig saker jag behöver. Och som jag tidigare nämnt, exempelvis här och här, så har jag sån tur (otur??) att mitt paketombud även råkar vara en av stans bästa […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: