Ironi, eller?

18 Aug

Alltså det här med att vara ironisk. Är någon fortfarande ironisk, eller är det något som kompletta idioter ägnar sig åt? Jag vill gärna veta.

Uppvuxen under 90-talet och tidiga 00-talet är det svårt att vara opåverkad av den ironiska generationens genomslagskraft på tv, i radio och i tidningar. Jag tror (tyvärr?) att jag blev så påverkad att jag helt enkelt blev ironisk. Det är inte något jag är, det är en del av mig. Typ.

Som det här med att blogga.

Vem fan döper en blogg till Smultronhjärtan och sötlakrits? Och menar denna någon allvar med namnet? Nej, det var såklart ett utslag av min ironiska ådra. En dag kändes allt så grått. Livet, universum och allting. Men i de populära bloggarna på stan så frodades drömmen om mode, surdeg, pyssel, livet på landet, gastronomiska underverk och så vidare.

Det verkar så underbart att vara så driftig, brukade jag tänka. Det verkar så rosenrött och pastelligt och härligt. Livet i bloggform. Men det är ju intge något för mig, tänkte jag vidare. Gamla tråkiga jag. Surdeg har inte samma betydelse i mitt hem, som i resten av Sofo (supposedly).

Någonstans i den vevan tändes idén om att lansera mitt pastellfärgade inre jag i den digitala sfären. Motljus, bakverk och fotofilter. Närbilder på persikor i solnedgång. En bloggdesign som för tankarna till prinsessor och engelsk lantromantik, men ändå lite quirky med en kraschad muffin. Så genomtänkt. Och så ironiskt menat. För det är verkligen inte jag. Men jag fnissar ganska ofta när jag skriver.

För det är väl ändå rätt kul. En trött gammal statstjänsteman, med absolut intet och noll av glitter eller glamour i livet, framställd i ett rosa skimmer. Ett sätt att måla hela världen, lilla mamma. De berömda och välsminkade russinen i kakan kan få vem som helst att som en mer spännande person. Eller ja, det får mig att framstå som en mer spännande person. Jaha, säger du nu, för vilken blogg är inte tillrättalagd och redigerad?? Nänä, men för mig var det ju hela poängen.

Men det ironiska är, att det i någon mening har funkat. Livet är faktiskt ganska pastellfärgat nu för tiden. Eller känns det mer pastelligt, eftersom jag fokuserar på det? Eller gör jag livet mer pastelligt för att kunna blogga det? Vem vet? Vem bryr sig? Det är ju inte som att jag har några läsare.

Jag gillar faktiskt den pastellfärgade bilden av mig själv. Den gör mig glad och det var ju meningen hela tiden, fast inte på sätt jag trodde.

Annonser

5 svar to “Ironi, eller?”

  1. Markus- johannesbo 18 augusti, 2011 den 21:01 #

    Mer pastell åt folket! 🙂

  2. Hannis 19 augusti, 2011 den 18:59 #

    Du har uppenbarligen MINST två läsare:)

    • sotlakrits 22 augusti, 2011 den 09:15 #

      Yey! Och enligt statistiken hade jag faktiskt 57 läsare den 18 augusti 🙂 Frågan är om det är bra eller dåligt.

      Den enda slutsats jag faktiskt drar, är att delning av inlägg till Facebook genererar trafik. Jag har mer besökare än vad vi har på projektets webb på jobbet. Frågan är om DET är bra eller dåligt…

Trackbacks/Pingbacks

  1. En award minsann « - 29 september, 2011

    […] är en fråga jag ställer mig ibland. Delar av svaret ges i detta inlägg. Ganska mycket av svaret, i ärlighetens namn. Men är det hela sanningen? Nej, en liten, liten del […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: