Om att äta kakan och ha den kvar

2 Feb

Senaste veckan har bara handlat om jobb. Dagarna har sprungit iväg och jag har haft svårt att hitta tid till mina små skriverier.

Träningen, however, har fortflutit som vanligt. Det blev tre pass under förra veckan. Alla mycket plågsamma!

Jag har hamnat i ett dilemma kring tid och distans. Jag har hittills, förbättrat mina kilometertider, varje gång jag springer. Och det är skönt att äntligen komma upp i ett tempo som innebär att jag springer och inte lunkar fram.

Men, det finns såklart ett stort men, det gör mig mer sliten (läs högröd och flåsande). Och eftersom jag blir mer sliten, orkar jag inte lika långt. Och då känner jag mig som en dålig joggare. Hur äta kakan och ha den kvar?

Jag gillar att öka längden, att se minuter och kilometer passera. Men, jag gillar onekligen också att öka farten. Att öka frekvensen och förlänga steget en aning. För tillfället är det en ekvation som inte går ihop.

Idag tänkte jag köra ett pass i gymet. Det känns att ryggen blivit åsidosatt under en tid. Jag har dessutom varit ovanligt trött senaste veckan och tänkte att det kanske piggar upp att göra något annat. Nu orkar jag inte med mer vinter, is, kyla och snö! Jag vill ha ljummen luft, fågelkvitter och ljusa kvällar. Jag längtar efter att lämna löpbandet bakom mig!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: